Normer

Hattvecka del 3

Vad menas med normer? Fundera på hur illustrationerna i dina skolböcker ser ut. Hur ofta öppnar du en mattebok och ser en bild av en kvinnlig brandman med invandrarbakgrund, eller en regnbågsfamilj där en förälder sitter i rullstol? Vi förväntas vara heterosexuella män eller kvinnor, som kan gå i trappor och talar finska eller svenska flytande. Och när någon inte är som vi förväntar oss, är det ofta för att hen framställs som en representant för en minoritet istället för som sig själv. I samhället finns uppfattningar om kön, sexuell läggning, religion, funktionsförmåga och hudfärg. Dessa är normer, och dem vill vi bryta för att alla ska ha en likabehandlande skolgång.
Du kan bekanta dig med de normer som begränsar oss i skolan på normer.fi, och i vår manual Anta int’. Läs också Regnbågsankans intervju med Rebecca Lampén som finns här nedanför.

Bitarna föll på plats

Abiturient Rebecca Lampén 19 år, från Krykslätt är ett stort Tolkien fan med en Tolkiensymbol tatuerad på armen. Hon föredrar filmkväll framom att gå ut - men hon älskar att fixa egna fester, på sitt sätt. Regnbågsankan tog ett snack med Rebecca om hbtiq i skolan och övriga livet.

1. Hur har det varit att var öppen icke-heterosexuell i gymnasiet?

Jag har inte behandlats annorlunda än någon annan, ingen har tittat ner på mig eller trakasserat. Men det har rått en stor tystnad om att det finns andra möjligheter. Mångfald har inte behandlats alls. Jag kan bara minnas tre gånger då homosexualitet nämnts och varje gång var det på hälsokunskapstimmarna. Kanske tror lärarna att alla ungdomar redan vet “allt” om sexuell läggning, men så är det inte.

Skolan borde presentera mångfald på ett naturligt sätt. Redan i första klass kunde högläsningsböcker handla om regnbågsfamiljer och läraren kunde vid lämpligt tillfälle flika in att t.ex. en man kan vara född med kvinnokropp. Det behöver inte var komplicerat eller djupt, bara markeras som en möjlighet utöver heterofamiljer och cispersoner.* Presenteras något som naturligt blir barnen mer öppna, avslappnade och slipper onödig ångest ifall de själva någon dag märker att de inte följer normen. Med äldre elever kunde lärare nämna aktuella frågor som den jämlika äktenskapslagen. Det lärarna säger tas på allvar. Om det står i en skolbok att kärlek mellan personer av samma kön är okej tror elever på det som de litar på en bra kompis.

2. Hur fick du veta att det finns andra läggningar än heterosexualitet?

Själv fick jag som barn ett sexualupplysande dataspel som tog upp kroppens delar och jag minns då jag såg Mark Levengood och Jonas Gardell på tv. Jonas och Mark ledde Melodifestivalen 2003 och Mark vandrade in på scen klädd i vitt. Jag frågade mamma varför han är brud och hon förklarade att de är gifta. Jag minns att jag kände att jag missat något viktigt jag borde fått veta tidigare.

3. Har du känt förväntningar utgående från vilket kön du har?

Det har varierat. I lågstadiet var vi uppdelade i pojk- och flickgäng, men jag hade en killkompis. Han var som en bror. Vi tjejer pratade mer än killgänget, vi tävlade inte så mycket och min “bror” trivdes bättre med oss. Det gick bra. Lärarna tyckte att han var trevligare än de övriga pojkarna men bland föräldrarna uppstod det problem. Då gänget skulle sova över hos mig ringde några av flickornas föräldrar och undrade om killar också sover över. Min killkompis fick därför inte vara med, bara på grund av föräldrars okunskap och onödiga rädsla.  Med tiden blev kompisgrupperna mer blandade men under hela skoltiden fick pojkar härja och vara mer aggressiva utan att någon reagerade. Då de väl fick straff var straffen ofta hårdare än de straff flickorna fick.

Som kompis höll jag mig mest till mitt eget gäng och såg inte så mycket mobbing. Det jag såg handlade oftast om någon som var annorlunda på ett “opassande” sätt, t.ex. pratade för mycket. Om en elev var nervös och under en kort period “babblade” på utan slut förblev personen stämplad som irriterande. Bland tjejer pratades det mycket bakom ryggen och gemenskap kunde skapas utgående från att alla i gruppen ogillade samma person. Plötsligt kunde situationen ändras och någon annan blev opopulär.

Jag tror att uppväxten har en avgörande effekt. Osäkerhet ger stress och vi kan lätt handla fel om vi är rädd att mista våra vänner.

4. Använder du något speciellt ord för din sexuella läggning eller könsidentitet?

Jag använder ibland “pansexuell” eller “lesbisk” för att förenkla. Jag attraheras i första hand av personer och deras personlighet, och ser könet som irrelevant. Kvinnor är för mig mer attraktiva men några få gånger har jag blivit intresserad av killar. Då det hänt har de aldrig varit sk. macho-män. I ett förhållande vill jag själv vara den som är fysiskt starkare och “macho”, det känns bekvämare så.

5. Har du upplevt en sk. komma ut -process?

Som yngre mådde jag psykiskt dåligt och det var jobbigt då vänner snackade om vilka killar är söta. Jag förstod inte ens själv varför något hos mig inte stämde. Först då jag första gången blev kär, i en tjej, gick det upp för mig vem jag är. Bitarna föll på plats. Att homosexuella känslor hos mig var möjligt hade aldrig tidigare fallit mig i tankarna. Om någon, ens en gång, i ett tidigare skede inte heteroantagit mig tror jag att jag hade förstått det förut. Då jag väl insåg att det är kvinnor som intresserar mig gick det fort. I första klass i gymnasiet träffade jag min nuvarande tjej första gången. Vi pratade en hel dag. Efter det var hon tvungen att åka på en 2-veckors resa, men genast då hon kom hem ineldde vi vår relation. Det kändes naturligt och var det första förhållandet för oss båda!

Min familj anade ingenting men har stött mig från första stund. Eftersom mina föräldrar som yngre kämpade inom Svensk Ungdom och fick SFP att tala för hbtiq-frågor tror jag de har en vidare syn på livet och kan stötta. De lever som de lär.

Med kompisarna har jag haft turen att hamna i en kompiskrets som ser i första hand personligheter och inte tar för givet något utgående från kön eller sexuella läggning. Jag har samma kompisar nu som före jag kom ut. Vi är en tight grupp med stark gemenskap. Min flickvän har en annan kompiskrets och vi har inte aktivt blandat ihop våra vänner.

6. Vad är ditt förhållande till regnbågsrörelen och aktivism?

Jag hör till en minoritet och känner igen mig i andra med liknande erfarenhet. Min umgängeskrets har formats utgående från de jag känner gemenskap med. Jag går inte så ofta på större regnbågsevenemang men har deltagit i föreningen Regnbågsankans verksamhet. Genom min regnbågsaktiva flickvän öppnade sig en värd av regnbågsaktivism.

7. Har du som ung känt dig annorlunda?

Trots att jag tillhör flera minoriteter har jag alltid känt mig lika annorlunda som alla andra. Att ha vänner jag kan lita på och välja vänner utgående från gemensamma intressen, inte kön, är ett bevis på mognad.

8. Har du några förebilder eller idoler?

I lågstadiet gillade jag Pink och jag klippte mig kort för att ha samma frisyr som hon. Mark Levengood och Jonas Gardell har också varit viktiga för mig, och Dalai Lama har bra attityd!

9. Har du någon hälsning till ungdomar?

Ta tid att fundera på vem du är, fördöm ej dig själv, testa dig fram och lita på att det mesta reder upp sig. Märker du att du är intresserad av personer av samma kön kan du fundera igenom alla de situationer då du känt dragningen och fråga dig vad det är du känner. Vad har gett dig känslan och i vilka situationer? Jämför tillfällena och dina egna känslor.

10. Vad har hbtiq-ungdomsgruppen gett dig?

Gruppen har gett mig stöd, samhörighet och det har varit viktigt att möta andra med liknande intressen. Då deltagarna kan vara sig själva fullt ut är grupptrycket minimalt och vi har inte förväntningar vi känner oss tvugna att leva upp till. I inget annat sammanhang har jag känt så starkt att jag kan vara mig själv. I ungdomsgruppen kan jag vara “rollfri”. Jag behöver inte anpassa mig. Jag rekommenderar ungdomsgruppen åt alla andra unga som funderar. Det går att vara med anonymt och oberoende om du vet vilken läggning eller vilket kön du har. Du behöver bara veta tid och plats.

Läs mer om svenskspråkig hbtiq-verksamhet på Regnbågsankans hemsida: http://www.regnbagsankan.fi/utbildning-skolbesok/ungdomar/  

Text: Fredrika Biström/Regnbågsankan

* Cisperson = Motsatsen till en transperson. Det biologiska, juridiska, sociala och kulturella könet, könsuttrycket och könsidentiteten pekar (och uppfattas av andra peka) entydigt åt ett håll. Att vara cisperson utesluter inte att personen tillhör en sexuell minoritet eller leker med könsroller i sitt dagliga varande.